min och systers sthlm resa 2008
snott den rakt av :)
dag 4
Jag vaknade på morgonen alldeles över pigg. Sanna var tvärt om. jag studsade upp ur sängen medan hon tyckte att vi gott kunde ligga kvar minst tre timmar till. Men hon gick upp. Vi gick ner till köket för att äta frukost, utan mjölk. För vi vägrade köpa ny när man ändå inte fick ha den ifred. Sen packade vi våra väskor och checkade ut. Med tunga väskor och mat i magen så släpade vi oss bort till centralen där vi låste in våra väskor i ett skåp. Sen satte vi oss ner, så satt vi där. Sen ringde Ronja. Kom och är frukost med mig på söder.
Nej, säger Sanna det är ju sjukt långt. Ronja säger att vi är lata, vi bor ju bara i gamla stan. Nej säger vi, vi har checkat ut, och befinner oss på centralen. Hon förstår att vi är lata, men vi bestämmer ändå att vi ska äta frukost på söder, så vi tar tunnelbanan. När vi kommer upp på normal mark nivå igen så är det en man som faller ihop på marken och får epilepsi. Massa folk samlas runt, men typ ingen gör något. Jag tränger mig emellan och tar tag i hans huvud för att lägga under hans väska som kudde, så att han inte ska banka huvudet ner i asfalten. Men då lugnar han sig och anfallet börjar gå över.
Sen möter vi Ronja. Hej Ronja, jag har saknat dig. Sen går vi hem till Camilla, sen går vi ut. Sen dricker vi late. Sen går Ronja, då går vi och shoppar i en affär. Sen går Camilla. Då går vi tillbaka till centralen och väntar på bussen. Sanna ska tvunget kissa. Det kostar en hel förmögenhet, jag ger henne en tjuga. När vi ska gå på bussen som ska ta oss till flygplatsen, så är chauffören sjukt sur och skriker och är irriterad på alla som ska gå på bussen. Men sen när han börjar köra så pratar han i högtalarna, hej och välkomna.. bla..bla..bla… jag ber om ursäkt att jag var så sur innan, men jag blir så irriterad att dom sätter in fel sorts bussar på denhär linjen. Det skulle inte ha gått ut över er. Ha en trevlig resa. Sen måste jag tvunget kissa, men jag håller mig till flygplatsen. Vi kommer till flygplatsen, vi kissar, vi går igenom typ tidernas tråkigaste tax-free butik, sen sätter vi oss ner och väntar på planet. När vi ska gå på planet så får vi inte det för det är försenat, så vi väntar lite till. Sen äntligen är det ombordstigning. Vi sätter oss ner, vilar, lyssnar på musik. Är framme, kliver av, väntar på väskorna, tog väskorna, går ut och letar efter vår skjuts. Det är inte där, så vi väntar. Sen när Krille äntligen dyker upp så ber vi honom svänga inom mc Donalds så vi kan äta för vi är hungriga. Det gör han inte, för han var precis där, det var därför han var sen. Dom lämpar av mig på knutpunkten och jag springer till mitt tåg. Två timmar senare är jag hemma. Härligt!
Dag 3
Sanna ska klä på sig och hon är sjukt sur. Hon skriker på mig att jag har flyttat på hennes saker, hur kan annars min pyjamas tröja ha hamnat överst på stolen? Sen säger hon att jag har tagit den. Att jag har den på mig. Vilken undrar jag, den gula?
Nej säger hon, den vita, och upptäcker att hon har den på sig.
Stora syster och lilla syster mår bra nu.
Ja tills mjölk insidenten inträffade...
vi skulle i lugn och ro fika lite innan kvällens teater föreställning. "my fair lady" anledningen till att vi över huvud taget åkte upp till Stockholm. När jag plockar ut sakerna ur kylskåpet så är vår mjölk nästan slut. mjölken som bvar inköpt på morgonen och använd i kaffet. Jag bara någon jävla idot har tagit av vår mjölk. Sen var jag sjukt sur. Men delade rättvist upp det sissta i två små glas. Sen upptäckte jag såsen. Runt öppningen på mjölkpaketet var det en stor ring formad som en läpp av sås. Urk. Den som så brutalt stulit våran mjölk hade dessutom drukit den direkt ur paketet. Jag blev enu surare. Hälde ut innehållet i våra glas i vasken, svor över alla, planerade en hämnd och spatserade därifrån.
jävla turister, köp er egen jävla mjölk.
och om ni kommer fån ett annat land så vill jag bara på peka att svenskar i allmenhet faktiskt kan engelska, så använd inte det när ni planerar att förolempla oss annonymt och diskret.
Sanna åt prickig korv på sin macka och dom på andra sidan det lilla bordet där vi satt, börja prata på engelska om hur äkligt korv var. Att dom aldrig skulle äta det och att det bara var tyskar som åt korv, och den ene av dom bara urk urk kolla hon äter korv. det skillde en meter på personen och Sanna. Nämen undrar vad dom säger på det där konstiga språket... vi förstår absolut ingenting..
jävla turister.
På teatern på kvällen så trodde jag att vi hade sjukt bra platser men jag hade fel. dom var sjukt dåliga.. men jag kunde skymta pygme folket där långt borta på scenen.
mannen brevid oss tog hem kvällens replik.
: ursäkta mig, men min hustru tänker ta av sig skorna.
haha..
jaja.. men jag gillade föreställningen mycket iaf :D
speciellt godis bilarna som blev inköpta efteråt som äta på vägen hem mat.. gott :D
Dag 2
Vi fick ett nytt rum, med fönster och det såg vi fram emot. Mycket också för att vi trodde att rummet låg på övervåningen. Då skulle man slippa många av ljuden. Vårt nya rum låg på samma plan som det förra, fast tre meter åt höger. D.v.s.. Alldeles intill trapporna. Vårt rum var också utrustat med ett brandlarm som kände för att yttra sig ungefär var tjugonde sekund.. Piiiip. Vi ville tillbaka till det andra rummet, för ska man ändå inte sova så kan man lika gärna betala lite för det. men vi stannade kvar i fönster rummet, där det var kallt som i isbjörneland, så mycket av tiden spenderades fullt påklädda under täcket. Och ute på stan förståss, där vi köpte varma halsdukar för halva rea priset, det var nice. Sen pratade vi om hur mysigt vi ändå hade och att vi faktiskt inte hade bråkat en enda gång. Tio minuter senare blir Sanna irriterad på mig, och jag blev sur på henne, för att hon var sur på mig, sen gick jag. Det gjorde Sanna med. Sen sa jag något och så var det bra igen.
På kvällen såg vi ”Petra von kants bittre tårar” först var den seg, sen var den bra, sen grät man, sen tog den slut. Då gick vi på toa. Hon som var på Toa före Sanna hade bajsat.
Pia Johansson som spelade Petra hon var jätte bra, och hon gick inte av scenen en enda gång under hela föreställningen, och hon klädde bara på sig mer och mer kläder. Det var coolt.
När vi kom hem den kvällen så läste vi och somna. Det gick faktiskt att somna. Jag drömde att Sanna snodde en pizza med massa kött på.
Dag 1
Jag tog en sån där halstablett som legat i Sannas väska i över ett halvår, och när jag väl lyckades få loss den från alla andra som den satt ihop med så stoppade jag den i munnen. Efter insikten att den inte gick att suga på då tablettens strävhet skar sig i munnen, så började jag tugga itu den istället. Det tog ett tugg sen satt karamellen ihop tryckt en liten bit i varje tand. Tugget hjälpte mot flygplanets lyftandefrånmarkenlockiöronen, men att sen sitta och pilla loss bitarna från tänderna samtidigt som jag försökte få Sanna att ta en samtidigt som vi grava som fan åt underbara Martinas tankar och idéer. Det var mindre lyckat. Tur för mitt pekfinger att jag inte bet igen munnen så hårt…
15.21 Sanna har ont i rumpan
15.22 Vi fick godis. Jag fick två, fast jag gömde den ena så flygvärdinnan inte skulle ta tillbaka den.
15.23 Sanna säger hon sitter på en planka, jag säger hon få skylla sig själv, hon valde faktiskt fönsterplatsen.
15.24 Sanna mosar min väska, jag blir arg
15.25 Jag skriver ner vad som hänt de senaste fem minuterna. Sanna tjuvläser och kontrollerar tiden.
15.28 Jag tar fram min gömda godis och slutar anteckna. Sanna skrattar.
När vi landade på flygplatsen så berättade passageraren bakom oss för sina vänner om en tant som trillade ner på åkbandet och åkte in bland bagaget och kom ut på andra sidan igen..
Sen reste jag på mig och slog huvudet i taket, sen gick vi av planet. Det var kallt, vi frös. Inne i vänthallen så stod det miljoner människor fulla av ha galenhet att de måste ha sin väska först, eller kanske så stod dom där med en längtan efter att få se den beryktade tanten. Så medan dom trängdes och hade det mysigt med varandra gick vi på toa för att kissa. När vi utfört våra behov på det alkohol stinkande dasset, så stod det två väskor kvar på bandet, min och Sannas. I alla fall var det så det först såg ut. Men när sanna lyfte av sin väska från bandet så var den tung, hon öppnade den och den var full med heroin. Inrikes smuggling på hög nivå. Eller nej, men det hade varit spännande. Den var full av fula gardiner, eller kläder, eller silkespapper eller jag vet inte. Men någon hade stulit vår grapefrukt, och hela sannas väska. Sanna fick panik och hoppade på en man som i lugn och ro satt och läste skvaller tidning på en bänk. Medan hon satt där i farbrorns knä, gick jag till informationen, när sanna upptäckte mitt försvinnande så följde hon efter. Informationen kunde som tur va få fram ett telefon nummer till väsk knyckaren och vi ställde oss att vänta på dennes återkomst. Det kommer in en tant i lila/rosa jacka och jag säger att det är hon. Men sen villar hon bort sig bland människorna. Jag inser att jag hade fel, och väntan fortsätter. Tio minuter senare dyker tanten upp igen. Hon hissas ner från ett rep i taket och det blir ett kärt utbyte av ägodelar.
Vi fortsätter vår resa och går mot bussen. Chaufförens ord (surt) : Tänker ni betala med pengar?
- ja, säger vi, och får inte åka med. Hans ord och elaka attityd ekar fortfarande i mitt huvud.
Vi går till en annan typ av buss och när jag frågar chauffören om man får betala med pengar där så skrattar han åt mig och säger klart att jag får. Stenar fungerar inte.
Äntligen, vi kom till centrum, köpte sprit, och checka in på vandrarhemmet. Vårt rum var enormt, där stod en säng, sen tog det slut.
Efter att ha bäddat med fula gula sängkläder och hål i lakanet som jag självklart fotograferade så träffade vi Camilla, så roligt. Vi kramades, sen åt vi sjukt god vegetarisk mat som vi köpte i halva portioner, sen gick vi inte på bio. Camilla gick hem och det gjorde vi med. Sen låg vi på rummet tittade på tråkiga program och drack öl.
Natten var hemsk. Tyskarna, engelskmännen och kvinnorna, franskarna, kineserna, japanerna, turkarna och svenskarna väsnades som faaaan. Svenskarna låste inte ens toa dörren. Vad tror dom egentligen? Att dom är själv på ett vandrarhem med fyrtio tusen till…
Fast på natten när vi låg och störde oss på dom som hade kaffe rep utanför våran dörr, så är det en annan som öppnar sin dörr och skriker: Shut up please! Sen smäller hon igen dörren så att huset skakar och bildas inom kort till en rykande ruinhög. Men det gör ingenting, för dom går iväg och äntligen är det tyst i fem minuter…
hahaha.. härlig resa :p
men systra mi.. du har ju publicerat den på fel hål... men va kul de e å läsa nu efetråt.. :p :D
<3