24 November 2009

har fått veta av K att ryggmägsbedövningen hjälpte på mig :~)
så får väll tro på det... :S

Melwin tittar ut med huvudet först kl 05:18 vägde 1510 gram och var 38 cm lång
Edwin tittar ut med fötterna först kl 05:31  vägde 1498 gram och var 40 cm lång

E tittade dessutom ut fortfarande liggandes i säcken
M lät när han kom ut
E var tyst

K följde med in på neo
jag blev ensam kvar

de timmarna jag var tvungen att stanna inne på förlossningen innan
jag fick in på neo var hemska

När jag och K tillsist kommer in på neo står det en massa grönklädd personal vid M's kuvös (visste inte det var M's då  men nu iefterhand vet vi ju det)
det ligger även ett grönt täcke över M
doktorn tittar upp och säger
jag vill prata med er sen
tystnad
tystnad
tystnad
ja i mitt huvud var det tystnad
jag ville inte mer

en sköterska skyndar fram och berättar att det inte är nån fara (hon ser självklart vår reaktion)
att de håller på att sätta kateter(?) i naveln för dropp och medecin.

det tog x antal dagar innan jag fick chansen att se hur E såg ut
då cpapen alltid satt på
M gillade inte sin och klarade sig utan lite bättre än E
fast då hette dom inte M&E
dom hette tvilling 1 och tvilling 2
alt. gossarna Lenander

efter ca 1,5 v fick dom flytta till samma kuvös
och efter ytterliggare ca 1,5 vecka var det dax för värme bädd

de första dagarna skulle de sondas varannan timme

vi fick inte klappa/smeka våra barn
vi fick hålla på dom

det satt elektroder på deras kroppar
de första dagarna hade de slangar i naveln
det hade mätare på fötterna
och cpap över ansiktet/näsa

vi låg kvar på sal 2/kuvös
hela tiden på neo
killarna slutade inte pipa (/apparten)
dock fick vi 2 nätter med dom inne på vårt rum innan vi gick hem på nyårafton
med apne monitor





det är E på bilden


detta är bara snabbspolning genom hela vistelsen där
jag har låtit bli att berätta mycket hemsk och en massa bra
Neo personalen var underbar
och hemsk
det är dina barn men ändån inte
du älskar dina barn men du vågar ändå inte









Kommentarer
Postat av: Anonym

Det är första gången jag läser detta inlägget, sett tillbaka kommer jag ihåg er som otroligt stärka. Ni klarade er igenom det utan att blinka med ögonen! Jag kommer ihåg när vi besökte er morgonen efter ni hade kommit hem, då kunde vi inte vänta längre, så underbara och söta. Tänk att bröderna bus var så Pytte små för inte så länge sedan 💙💙

2015-02-24 @ 07:39:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0